Hoya undulata blommar igen

Eftersom det var så länge sedan undulata visades upp här blir det ett extra-extra-långt inlägg. Det beror till viss del på att jag inte fotograferat den på ett tag, men också på att den faktiskt inte har blommat sedan förra senhösten. Undulata är en väldigt blomvillig art, så det är inte plantans fel, utan snarare beror det på att jag klippte ner dem helt under en period. Nu är de fridlysta och börjar växa upp igen. Det kommer ta ytterligare ett år innan den här får en bra storlek igen, men jag har inget emot att vänta.

Jag vet att Hoya undulata är en av de mest populära växterna på den här sidan, trots att de inte fått ta plats på ett tag. För vissa odlare (som mig!) är undulata en fantastisk Hoya -allt från de räfflade bladen till silvret, storleken och benägenheten att bli röd/lila i starkt ljus- medan andra säkert undrar varför den ens är populär. Jag vågar nog också påstå att en bidragande orsak till populariteten beror på dess dyra pris och att den kan anses svårodlad.

För mig har undulata aldrig riktigt bråkat, jag har haft sådan tur att mitt odlande har passat bra ihop med hur undulata trivs här. Och jag vet flera som odlar den framgångsrikt, och på andra sätt än jag gör. Jag tror också att numera, när den faktiskt är vanligare, så är sticklingarna starkare och har bättre förutsättningar. Det gör att den blir enklare med åren.

Framför allt värme är viktigt för att få den att trivas. Den klarar längre perioder i svalare klimat, men då står den still och det gäller att vara väldigt försiktig med vattningen. Genom att ge den bra med värme och ljus, gärna luftfuktighet med, ökar man toleransen hos den för både över- och undervattning.

Det är nämligen så att förutom övervattning, som säkert skördar majoriteten av alla undulatas liv, så kan även undervattning påverka den negativt. Hoya undulata suger långsamt åt sig vatten, så blir det brist på vatten att suga i sig så påverkar det plantan under en längre period. Kronisk undervattning kommer försvaga plantan ganska ordentligt med tiden. Allra helst vill den ha det lätt fuktigt om rötterna hela tiden så de kan få i sig vatten i jämn ström utan att det någonsin blir vått. Något som kanske inte passar hur de flesta av oss vattnar våra växter.

Den svåraste perioden att odla undulata tycker jag är på hösten. Ofta har den växt lyckligt under sommaren, och därmed druckit ordentligt med vatten. Men när höstkylan slår till saktar den ner, nästintill på dagen, och då är risken för övervattning som störst. Även om jag inte rekommenderar att torka ut den helt så kan det då vara bra att vattna efter hur bladen känns: När bladen börjar mjukna lite så går det att vattna, men bara lite åt gången. Ju större planta, desto mindre känslig blir den, så att klema bort den i början är inte helt fel.

Hoya undulatas blommor har en vacker baksida med!

I början kommer den växa i en liten rosett, det vill säga att de bladparen kommer tätt och det inte verkar som det händer så mycket alls. I takt med att nya blad kommer kan den också förlora gamla blad som växt i en annan miljö utan att det är speciellt mycket fel på den. Men när den är nöjd med sin “lilla” rosett kommer den skicka ut rankor där bladparen sitter glest och där det nästan direkt (i min erfarenhet) kommer blommor. Den här rankan är ganska känslig och klipps den eller skadas är det inte ovanligt att den dör tillbaka ner till rosetten. När jag klipper dessa rankor för att göra sticklingar klipper jag ofta ner dem helt tills det bara är rosetten kvar i krukan. Snart nog skickar den ut ett par nya blad och en ny ranka.

Ja, till och med knopparna är dekorativa faktiskt

Hoya undulata är en myrmecophyte (jag vet faktiskt inte vad det svenska ordet för det är, myrmecofyt kanske?), vilket betyder att den i naturen lever i symbios med myror, som tar skydd under bladen. Förutom att ge den en stadig ström av näring skulle det inte förvåna mig om myrorna i naturen också ger den andra fördelar, som att hålla pH:t kring rötterna surare än vanligt eller hålla rötterna och stammen ren och frisk från parasiter och mikroorganismer. Något som vi kanske omedvetet lyckas eller misslyckas med och som är orsaken till varför den är lätt för vissa och svår för vissa.

“Rosetten” på den här plantan är väldigt gammal och innehåller många lager av blad.

Det finns en del insamlade kloner av undulata samtidigt som undulata kan visa upp blad som ser väldigt annorlunda ut beroende på odlingsomständigheter. Det gör att det alltid är en liten överraskning att få hem en undulata och se hur just den ser ut. De kan variera i hur mycket silver den har, hur räfflig bladen är och hur platta bladen är bland många andra saker. Även blommorna ändrar sig gärna i färgen. Den här klonens blommor mörknar för varje dag blommorna är öppna.

Första dagen är blommorna benvita till beige för att sedan påbörja sin resa mot klargult.

Nu blev det lite olyckligt att jag faktiskt bytte bakgrund mellan dagarna men jag hoppas färgförändningen ändå syns.

Blommorna håller i ungefär en vecka och doftar svagt av gräsklipp. Även om det är en oerhört bonus med så stora och vackra blommor så är det ändå bladen som jag bara älskar med den här arten.