Andra skador

Det finns en oerhörd bred mängd av skador växter samlar på sig. Precis som med oss människor kommer åldern med ett antal ärr, och ibland går det bara att gissa vad som skett. Här hoppas jag samla bilder på skador som jag vet orsaken till, och kanske kan fungera som ett bibliotek att jämföra med. Det är inte de bästa bilderna (det finns gränser för vad jag plockar fram kameran för med, även om det inte alltid verkar som det) men förhoppningsvis är de tydliga nog. Som synes är det inte alltid självklart vad som orsakat ärr, speciellt när det gått en tid.

Det här är ”köldskador” på min Hoya pauciflora. Det är inte bara att det har varit väldigt svalt och den suttut i drag, men den har under tiden hängt mörkt, något som minskar motståndskraften hos plantan. Så det är fler faktorer än bara kyla som är inblandade, men de är ändå ganska typiska för den typer av skador som kan uppträda i mörka, svala fönster i slutet av vintern. Bladen kommer så småningom bli helt gröna utan fläckar, men de som är lite förvrida fortsätter att vara det.

Det här är miljöskador, i detta fall stod plantan ute i full sol samtidigt som det var en ganska regnig och eländig sommar. Det går att skilja från typiska kvalsterskador genom att skadorna är centrerade kring spetsen och kanten på bladet, snarare än på de ställen som är godast att äta för kvalster (nära bladskaft och nerver)

Från ovansidan syns det även tydligare då det skadade området blivit missfärgat, något som inte går bort men skvallrar om att skadan snarare kommit från ovansidan av bladet än undersidan.

En typisk värmeskada. De är ofta sammanhängande i ett område, med en tydlig kant. Här går det att se den skyldiga krukkanten som värmts upp och bränt bladet.

Två typer av torkskador efter missade vattningar alldeles för länge. Att de sitter lite allmänt spridda skulle kunna bero på ohyresangrepp, men undersidan utesluter det.

I det här fallet har skadorna blivit genomgående, med tydlig kant (precis som hos en värmeskada) och utan utsmetade områden där något ätit. I just det här fallet skedde skadan precis när bladet var nytt, något som säkert skulle kunna förklara de små, mindre men kraftiga skadorna.

Den här skadan skedde å andra sidan när bladet var äldre. Det är utsmetat på det sätt att man skulle kunna misstänka ohyra. Men det syns inga spår av avföring eller liknande på ovansidan.

Och på undersidan finns inga skador. Orginalskadan var knappt synlig och gick inte genom bladet. Sedan har bladet läkt över det som skydd, och det är det som är så tydligt på ovansidan.

Typiska torka- och/eller värmeskador med blad som blivit matta och ofta små svarta fläckar.

Det här är väl lite av ett gränsfall, men detta blad hade skador av falskt spinn som de fick för många år sedan. Skadorna var inte så stora, och bladen satt precis vid substratet, så de fick sitta kvar även när spinnet var behandlat och borta. Med åren har bladet fått en större och större yta på undersidan täckt av ärrvävnad som bara verkar växa. Det går inte längre att se de ursprungliga skadorna, enbart denna växande beläggning.

Ytterligare ett gränsfall, som får vara här tills jag gör fler sidor. Denna bella fick ett besök av trips när bladen var unga. I detta fall var angreppet aldrig större än ett par blad, och berodde på att en vuxen trips tog sig ett litet mellanmål. Det hade förmodligen lika gärna kunnat vara en bladlus. Men dessa typer av skador, som om bladet blivit piercat med en nål, är en god anledning till att kontrollera växtbeståndet. Även om växten i sig inte är drabbad (fast det kan den vara, såklart) så har något som suger växtsaft varit på den, och är den inte kvar har den sannolikt vandrat vidare till en godare växt i den omedelbara närheten.