I förra inlägget beskrev jag den nytta jag har upplevt av att odla ”ogräs” i mina vivarium. Jag har fler växter som jag använder på samma sätt, bland annat Episcia, som kallas kopparblad på svenska. Jag har dock inte mage att kalla Episcia ogräs. De är underbara krukväxter och jag…
2019 fick jag två oväntande ”bonusar”. I ett byte med en väldigt generös Hoyaodlare fick jag en bonusstickling av Hoya platycaulis, och i en annan sändning visade sig det finnas frön av den lilla Pilea microphylla. Hoya platycaulis hade jag egentligen inte tänkt odla då jag oftast har ett svalt…
Som art är inte undulata speciellt variabel, i alla fall inte utifrån de som är odlingsbara idag. Och om inte undulata är en stor favorit, så är det inte värt att odla mer än en klon, framför allt inte med dagens pris. Men jag älskar undulata, så jag kan inte…
Hoya megalantha är en av de hoyor som har vissa drag jag uppskattar enormt, och vissa drag som inte faller mig i smaken. Det är en hyfsat storblommad Hoya, speciellt som den blommar med en flock och inte bara ett fåtal, och blommorna är även stora jämfört med bladen. Blommorna…
Det är är en så söt och ljuvlig liten Hoya för de som är intresserade av caudata-gänget med de väldigt speciella bladen och blommorna. Jag har sett mer och mer att den kallas Hoya caudata av många, men såvitt jag vet har den faktiskt inte blivit artad än, och skiljer…
En av fördelarna med att ha ett hem nästan dedikerat till växter är att det alltid får plats att odla lite av de där växterna som inte hör till några direkta favoriter, men är så väldigt belönande. När jag bodde på mindre yta fanns det helt enkelt inte plats för…
Det jag tidigare skrivit om Nepenthes (copelandii x vetchii) är kanske inte det mest smickrande. Den har tidigare växt högst ordinärt (men samtidigt väldigt lätt) med en extra fin röd och glänsande peristom. Absolut inte ful, men på ett sätt som är svårt att stå ut bland en mängd andra…
Hoya retrorsa är en väldigt speciell liten Hoya. Jag tycker kanske inte utseendet är särdeles vackert, men jag odlar den för att jag uppskattar variation. Den påminner väldigt mycket om Hoya spartioides, som inte får några blad när den når fertil storlek utan bara består av stam, blomställningsskaft och blommor.…
Jag har nämligen haft turen att få odla två kloner av denna. Min första sulawesiana presenterade jag förra advent, och jag nämnde också att mitt eviga pillande stoppade den från att växa ordentligt. När en vän hade en extra sulawesiana tillgänglig till salu slog jag därför till, och tänkte att…
Så det kanske blev lite många inlägg om dessa till slut, men jag älskar att odla dem och därför är de vanligt förekommande i mitt hem. Dessutom tyckte jag denna hängde bra ihop med förra inlägget. Det här är en av mina favoritkloner, bladen är relativt stora och tydligt nervade.…