Hoya camphorifolia
Hoya camphorifolia är en helt perfekt liten Hoya. Den kommer från Philippinerna och är insamlad i en mängd olika kloner med stor färgvariation. En del av dessa har blivit publicerade som egna arter, något tiden får utvisa om det står sig. Vi pratar inte bara en eller två extra arter, utan 5+. Kanske är den förvirringen en anledning till att den här arten inte är mer omtalad? Min camphorifolia kom med identifieringsnumret PW 1307-03. Det är en nätt Hoya med tunnare rankor och medelstora blad. Bladen är väldigt släta, platta och genomgående välformade, ett stort plus hos dessa hoyor från philippinerna som annars gärna får ojämna och lite förvridna blad helt naturligt. Bladen har en ganska distinkt form där de blir bredare längre ut men ändå slutar i en tydlig spets. Bladen får lätt en väldigt attraktiv röd ton där de ljusare gröna nerverna lyser igenom. Blommorna är visserligen små, men färgen är väldigt lysande. Kronan är lila, med en dragning åt brunt på bilder, och starkt rosa bikrona. När den blommade var jag förvånad över hur lysande den lilla blomflocken ändå blev och hur den verkligen drog uppmärksamheten åt sig. Den var doftfri och blommorna håller i 4 dagar, ibland någon dag mer eller mindre. Den blommar tidigt och mycket och bildar en perfekt liten planta i balans med både blad och blommor. Jag tror detta är en art som tjänar på att hållas liten så det nätta intrycket behålls och den behöver verkligen inte vara stor för att blomma.
Jag undvek länge att odla camphorifolia då utrymmet inte är obegränsat och det jag hörde av den var hyfsat tråkigt. Den har en liten blomma som inte håller speciellt lång tid och blad som är ganska typiska de philippinska hoyorna. Ingen anledning till att odla den över andra mer imponerande hoyor från samma område. Men så såg jag av en händelse en bild med rödtonade blad, något jag inte visste arten uppvisade, och ja, resten är väl historia. Hoya camphorifolia (PW 1307-03) flyttade hem under våren 2020. Den satte snabbt igång med att växa, men blev eftersatt då den fick spinn under sensommaren. Det hade i sig inte varit ett större problem om jag inte tagit chansen att låta den leva i en sluten box ett tag medan jag dokumenterade spinnet. När jag väl var klar vintern 2020 försvann spinnet snabbt efter behandling, men plantan var tagen. Trots det återhämtade den sig i rekordfart och började växa, även fast den inte fick den bästa placeringen. Den blommade första gången i augusti 2021, och jag var helt betagen. Plantan var inte speciellt vacker efter spinnet, och jag bestämde mig för att starta om den från några nya fina bitar. Den nystartade plantan blommade sedan redan ett halvår efter omstart. Den växer på stöd, i bark, i ganska låga ljusomständigheter och är helt okomplicerad att odla i mina ögon.