Hoya fauziana ssp. angulata
Hoya fauziana ssp. angulata publicerades 2018 som en underart till Hoya fauziana ssp. fauziana (då ”bara” Hoya fauziana utan underarter) som i sin tur publicerades 2015. Innan dess var den känd som sp. aff. fauziana. Det är med andra ord en ganska ny art. Jag blev förälskad i Hoya fauziana ssp fauziana när jag såg bladen på en av de ytterst få plantorna i odling av denna. När jag läste presentationen och såg bilderna på blomman i boken ”A guide to Hoyas of Borneo” (Lamb & Rodda, 2016) insåg jag att jag bara var tvungen att ha den. Tyvärr har jag hittills gått lottlös ur jakten på den. Men det gjorde att när Hoya fauziana ssp. angulata dök upp till försäljning så var jag snabb att beställa en. Min förhoppning var att de var tillräckligt lika för att stilla mitt ha-begär. (Nej, det är klart det inte är stillat. Jakten fortsätter…)
Hoya fauziana ssp. angulata får stora avlånga blad. De är matta men ser ut som de är insmörjda i olja och har ett lyster som är svårt att beskriva eller fånga på bild. Mittennervern är nedsänkt samtidigt som den står upp lite ovanför övriga bladytan och är oftast röd på baksidan. I övrigt är de ganska strukturlösa. Bladen är tunna och hårda. När bladen är nya är de mörka och mognar till brons när de slutligen nått sin fulla storlek. Sedan ljusnar de sakta tills dess de är ljusgröna. Färgförändringen sker ganska sakta och det gör att bladen under vissa tillfällen ser rent utsagt fula ut. Förutom det underbara skimret i bladen är silvret den egenskap som jag tycker bäst om hos dem. Silvret kommer i fläckar snarare än prickar. När bladet är mörkt och när den håller på att ljusna ser silvret mörkt ut och som att bladen är smutsiga, men när bladen fått sin slutgiltiga färg blir silvret vackert lila och ger en väldigt snygg färgkontrast. Jag har en mindre stickling som växer i hög luftfuktighet i ett vivarium som fått en underbar röd ton på sina blad, men än så länge visar bladen på den krukväxande inte minsta lilla rött trots ihärdiga försök att locka fram det. Blommorna är vackert röda med en något mörkare bikrona. Ytterligare en bra egenskap hos fauziana ssp. angulata är att den blommar med blommorna uppåtvända. När blommorna precis öppnar så doftar den medelstarkt men doften är varken speciellt god eller dålig. De första halva dussinet blomningar gav inte vidare blomglädje hos mig. Redan efter att blommorna varit öppna några timmar torkade bikronan ihop och redan dagen efter var den doftlös. Resten av blommorna höll runt 4-5 dagar ytterligare och producerade även begränsat med nektar. Först misstänkte jag att blomning i högre luftfuktighet eller någon annan omständighet kunde få blommorna att hålla bättre, men en blomning så slutade den bara upp att krångla helt plötsligt och blommorna höll sig normala utan intorkning i 4-5 dagar. Den har visat sig väldigt blomvillig och slutar egentligen bara att blomma om jag torkar ut den -och det händer oftare än jag skulle vilja, för den dricker ordentligt med vatten.
Hoya fauziana ssp. angulata flyttade hem i mars 2019 och började stadigt växa efter en kort acklimatiseringsperiod. Den är mycket mer förtjust i att slänga ut väldigt långa rankor än att sätta blad. Nu är väldigt långa nakna rankor alltid i riskzonen härhemma och visst råkade en eller två rankor hos denna i kläm. I februari 2020 avbröt den växandet för att utveckla tre blomställningsskaft som utan problem sedan blommade ett efter ett annat under en intensiv period i mars 2020, nästan exakt ett år efter hitflytten.
