Hoya piestolepis

Hoya piestolepis

Hoya piestolepis är en väldigt spännande ny art i odling (publicerad blev den redan 1913) med en del variation i de kloner som finns i odling idag. Den här sidan är tillägnad klonen med insamlingsnumret NS16-002 tills vidare. Jag är lite tudelad inför denna klon då den i mitt tyckte inte är den finaste av klonerna, men däremot den mest lättodlade och lättblommade med god marginal. Den har definitivt en framtid som krukväxt, men små detaljer gör att jag inte riktigt placerar den högt på min lista.

Bladen är håriga med lätt nedsjunkna områden mellan de ljusare nerverna. Det ger bladen ett fint mönster, och unga blad börjar sin bana som bronsfärgade med vackert rödfärgade nerver. Bladen på denna klon är väldigt långa sett till bredden, och eftersom bladen är ganska tunna gör det att bladen slokar lätt. Rankorna är tunna och den klättrar ivrigt. Blommorna är större än man kan tro, vackert håriga i kronan med en mörkare rosa, hög bikrona med smala bikronelober. Det gör att blomman blir vackert tredimensionell där bikronan verkligen står ut mot den lätt bakåtböjda, matta kronan. Den doftar underbart av körsbärsdricka och blommorna håller i över en vecka med god marginal, även om jag i skrivande stund verkar ha förlagt de exakta datumen.

Jag såg den här klonen på bild av en fantastisk odlare i Sverige och tyckte den var störtsnygg. När den väl dök upp till salu köpte jag den så fort jag bara kunde. Jag blev förvånad över hur tunna och veka bladen var, men tänkte inte så mycket mer om det. Med tiden blev det något jag ogillade eftersom det fick de vackra bladen att sloka lätt. Men ogillandet hade nog flera orsaker. Den väl tilltagna plantan jag köpte tog sig direkt och satte igång att växa i rasande fart. Jag planterade den i bark som jag brukar, och den fyllde nästan genast ut krukan med rötter. Oavsett hur mycket jag vattnade den var den alltid snustorr nästa vattning, och varje gång den torkade ut så tappade den nya små blad. Det hindrade den inte från att växa, och meter efter meter av rankor slängdes ut. Jag har nog ansat många meter av dessa rankor från denna planta, även om det är något jag annars aldrig gör. Och trots det, och det syns på bilderna, är plantan mest tomma rankor. Jag placerade den mörkt, men det gjorde inte så stor skillnad. Den kom hem till mig sommaren 2021, och sommaren 2022 dök de första blomställningsskaften upp. Det dök upp knoppar, men efter en liten resa så den fick klara sig utan vatten torkade hela plantan ihop och de föll såklart. Jag klippte bort alla lösa rankor, vattnade och lät den återhämta sig. Sommaren 2023, bara en månad under 2-årsstrecket, öppnade sig den första flocken. Sedan dess har den blommat om flera gånger. Jag hade önskat att blommorna hade varit lite mindre imponerande, så plantan hade kunnat få gå vidare. Men blommorna var supertrevliga, större än jag trodde de skulle vara och med en mycket trevlig doft. Jag gillade också färgen skarpt, och kombinationen av det ljusrosa och mörkrosa. Sedan jag köpte denna har jag även köpt ytterligare en klon vars blad faller mig mer i smaken. Om blommorna är lika vackra får tiden utvisa.

Men allt som jag rivit mig i håret över tror jag gör att den har en ljus framtid som krukväxt. Den rotar sig och etablerar sig snabbt, och odlas förmodligen bäst i en mer vattenhållande mix -en traditionell jordblandning, som jag säkert själv kommer använda om jag omplanterar den. Den växter kraftigt även utan extremt mycket ljus, och blommar tidigt. Med andra ord är det en lättodlad Hoya och perfekt för den som kanske vill pröva på något mer exotiskt som krukväxt och känner sig redo att dras ner i hoyaträsket.

 

senast uppdaterad 29 oktober 2023