Hoya sp. aff. scortechinii (UT001)
Det här är en väldigt speciell liten Hoya. Hoya sp. aff. scortechinii (UT001) är full av kontraster. Stammen är extremt sirlig och tunn, så pass att jag finner det svårt att binda upp den om den inte klättrar själv. Bladen är inte tjocka, men ändå kraftiga och hårda med lätt skrovlig yta. Det är svårt att tro att växtsättet och bladen hör ihop. Bladen får även ett fantastiskt silvermönster där det snarare ser ut att vara påsprayat än förekomma i fläckar och stråk. Det mest fantastiska med bladen är att bladnerverna, som annars knappt ens är synliga, blir rödfärgade i starkt ljus. Det ger plantan ett nästan unikt utseende bland hoyorna. Blommorna är ganska små och beigea med gul bikrona (förutom lite mörkrosa precis i mitten) när de öppnar. Sedan färgar de successivt ut och kan bli väldigt rosa innan de trillar av. De doftar dessutom honung utan några konstigheter.
Jag har haft Hoya sp. aff. scortechinii (UT001) sedan sommaren 2018. Jag var faktiskt på jakt efter den långt innan dess, men någonstans bestämde sig någon för att lyfta bort .aff ur namnet och den började cirkulera som scortechinii eller scortechinii (pink) bland annat. Eftersom jag var ute efter den här specifika klonen så var det väldigt sorgligt att se att ID-numret trillat bort -det finns många kloner av scortechinii och det var ju omöjligt att veta vilken som var rätt utan numret. Men till slut fick jag tag på en fin stickling att få med mig hem, självklart från samma källa som ofta räddar mig när jag drunknar i habegär. Den blommade i april 2020, knappt två år gammal första gången. Då hade jag redan hunnit med att ha av den två gånger på mitten så jag blev förvånad över att den förlät mig så snabbt. Den växer i bark och står i ett fönster med lite extra ljus under sommaren (från lampor längre in i rummet) och i fönster utan extra ljus på vintern. Då växer den knappt något men surar heller inte.
