Hoya sp. Borneo Gunung Gading
Det här är en hoya jag inte vill vara utan. Den är dessutom så lätt att den passar som första hoya och har dessutom en unik look. Hade blommorna bara varat något längre eller haft någon trevlig doft hade det här nog varit min favorithoya. Men den får nöja sig med att vara högt på listan. Hoya sp. Borneo Gunung Gaiding är väldigt lättskött och växer snabbt. Blir det lite väl mycket torka har jag noterat att bladen blir tunnare och vågiga, så det är bra att undvika av estetiska skäl. Hoya sp. Borneo Gunung Gaiding är en klättrande hoya och odlas bäst på stöd. Bladen är ljusgröna med mörkgröna nerver och baksidan på bladen är röd eller brunfärgad. I kraftigt ljus blir bladen ordentligt röda på ovansidan i en mycket attraktiv nyans. Bladen blir hårda när de blir äldre och påminner om kartong. Blommorna är vita eller ljust gula med röda kanter som böjer sig bakåt. De håller bara i en eller två dagar. Under de första åren hade blommorna ingen särskild doft men våren 2019 började plötsligt blommorna dofta starkt av unken gammal lada. Samtidigt började blommorna droppa väldigt mycket nektar. I samband med en omplantering där mina plantor fick större krukor och därmed torkade ut mindre under vintern 2019/2020 slutade blommorna dofta igen. Det är svårt att säga om det berodde på att temperaturen var lägre, vätsketillgången bättre eller någon annan oidentifierad faktor. Men jag är glad att den slutade dofta.
Jag har haft Hoya sp. Borneo Gunung Gaiding sedan april 2015 då ett blad och en tio centimeter lång stam kom med posten hem till mig. Sedan dess har jag startat om den otaliga gånger och haft många olika plantor av den -idag har jag tre i olika substrat. Den har visat sig oerhört starkväxande och tål nästan vilken misshandel som helst när den väl är etablerad. De första blommorna kom först i november 2017, förmodligen för att jag inte låtit en planta vara orörd länge nog innan. Det finns egentligen bara en nackdel med denna, och det är att den både blir styv samtidigt som den är graciös. I årskiftet 2019/2020 planterade jag om två av mina plantor som fått vänta lite väl länge på större kruka. Att linda ut den här arten utan att knäcka stammen är oerhört komplicerat, och till det så blir bladen och noderna så tunga att det räcker att rankan hänger nerför köksbänken för att den ska knäckas. Att plantorna inte förvandlades till sticklingar var nog ren tur. Så är man inte oerhört skicklig på att tämja förvedade hoyor skulle jag rekommendera att man väljer ett stöd till denna som antingen enkelt kan förlängas, eller kan fungera till “slutstöd”.
