Hoya sp. Estrella Waterfalls, Philippines

Hoya sp. Estrella Waterfall

Den här söta Hoyan är en annan Hoya som haft lite problem med sitt namn. Den samlades in av Eva-Karin Wiberg vid Estrella Waterfalls i Palawan, Filippinerna. Det var meningen att den skulle publiceras som Hoya wibergiae i Fraterna 14(1) 2001. I publikationen står det om denna Hoya, och åtminstone en bild visar även denna Hoya. Men själva typen kommer från material som odlades av Dale Kloppenburg, och av bilderna på typen (UC, #951074) så syns det tydligt att typen tyvärr inte är denna Hoya. Typen var istället ytterligare en klon av Hoya verticillata, och synonymiserades även med Hoya verticillata. Eftersom typen är det som bestämmer en art, och inte vad som står i publiceringen, så är Hoya wibergiae därmed en synonym till verticillata. Vad denna Hoya jag skriver om nu är, vet jag inte. Därför kallar jag den Hoya sp. Estrella Waterfalls, Philippines, efter insamlingsorten. Den är inte den enda Hoya som samlats in där, så den delar den benämningen med några andra, men tills den blivit artbestämd så är det en fullgod benämning.

Det som skiljer denna Hoya från verticillata, och gör det så tydligt att det tyvärr är en annan Hoya som användes till typen, är antalet nerver på bladen. Typen har tre tydliga, längsgående nerver längs bladet, medan denna Hoya har fem nerver som löper längs bladet. Bladen är blanka och håller sig hyfsat korta, och får därmed en attraktiv bred form. Bladskaften är mörka innan de blir vedartade, och den mörkare pigmenteringen syns även på baksidan av bladen där bladskaftet börjar. Den mörkare pigmenteringen följer huvudnerven ner på baksidan en bit eller längs hela bladet. Bladen har väldigt få silverfläckar. Blommorna liknar Hoya verticillatas väldigt mycket med en vit bikrona med rosa mitt och en tillbakaböjd krona som blir militärgrön mot spetsarna men annars håller sig ljus. Själva rankan har hos mig klargul växtsaft.

Det har rått stor förvirring rörande artnamnet wibergiae, och även denna cirkulerar felaktigt som Hoya wibergiae idag. Jag var väldigt tacksam över att få byta mig till en stickling av denna av Eva-Karin i slutet av 2019, och den blommade första gången för mig i februari 2023, runt 3 år gammal. Den hade förmodligen blommat tidigare, då den har haft anlag till blomställningsskaft sedan 2021, men som en lätt och anspråkslös Hoya har den stått lite mörkare och svalare. Blommorna håller i runt 7 dagar och den har blommat om flera gånger sedan debuten. Den växer i en stor självbevattningskruka då den var en av mina hoyor som fick pröva på lite olika odlingsmetoder, och blandningen är en mix av torv, pinjebark och pimpsten. Jag minns inte idag riktigt proportionerna på blandningen, men den är luftig och annars inget utöver ett vanligt hoyasubstrat.

 

senast uppdaterad 11 augusti 2023