Hoya sp. Philippines (Shining Glory)

Hoya sp. Philippines (Shining Glory)

Hoya sp. Philippines (Shining Glory) är en av många opublicerade hoyor från filippinerna. Den är klättrande och växer väldigt sirligt. Bladen är släta och ljusgröna med ljusare nerver. Till formen påminner de mycket om  blashernaeziis och siariaes blad som är avlånga, ganska smala blad som slutar i en spets. I relation till bladen är blommorna ganska stora. Blommorna är ljusgula och har en attraktiv sidenglans. Kronan böjer sig sakta bakåt efter att blommorna varit öppna en tid. Lukten påminner om callistophyllas, men trevligare och med en ton av grönt äpple. Vid en blommning doftade det snarare likt glögg. Blommorna verkar inte hålla längre än ett par dagar.

Den här köpte jag i april 2016 på grund av bladen och den graciösa stammen. Jag hade ingen liknande vid den tiden och den passade bra in i min lilla men växande samling. Den växte snabbt och okomplicerat men kunde inte konkurrera om min uppmärksamhet med andra nytillskott. Den flyttade runt en del men jag hittade ingen självklar plats till den. Redan första året satte den ett par blomställningsskaft som sedan trillade av när jag glömde bort att vattna den. Ju fler hoyor som flyttade in, ju längre ner på listan sjönk den. Numera hör den till de växter som jag gör mig av med om jag behöver mer plats. Det enda som räddat kvar den är att den helt klart är en av de bästa av de jag inte bryr mig så mycket om. Varje gång det är utrensning så är det någon annan, värre planta som åker. Jag har nästan lite dåligt samvete att jag tycker så lite om den trots att den är en bra planta på alla sätt och vis. I mars 2018 drog den till sig min uppmärksamhet genom att alla blad plötsligt var lysande röda. Då hade jag återigen glömt att vattna och den hade stått snustorr i ljuset i två månader. Jag trodde det var sista droppen för den här plantan, men efter lite vatten bestämde den sig för att sätta en nytt blomställningsskaft och garanterade sig att få stanna åtminstone till blommorna slagit ut. I juni 2018 var det äntligen dags och jag blev förvånad över hur stora och snygga blommorna var och vilken trevlig doft de hade. Jag var nära att ändra åsikt om plantan, men så vissande blommorna ner alldeles för fort. Jag odlar den i bark.

Senast uppdaterad 14 juni 2019