Hoya ’Sunrise’
Hoya ’Sunrise’ är en hybrid mellan Hoya obscura och Hoya lacunosa som kommer från Michael Miyashiro. Det finns många ”äldre” hoyahybrider som kommer från honom och de har ofta tilläggsinformationen MM. ’Sunrise’ blev till under 1990-talet och att den fortfarande är en av de vanligaste och mest omtyckta hybriderna säger lite om dess kvalitet. Självklart behöver det röras till lite med namnen innan jag går vidare till själva växten. Den lacunosa som användes i korsningen har av många kallats lacunosa var. pallidiflora (även lacunosa ssp. pallidiflora, men det är helt enkelt fel då det inte publicerats en underart till lacunosa med det namnet). Vad som faktiskt skiljer den är dock osagt. Många källor redovisar den inte som en variant till lacunosa (t ex ipni.org) och de som gör det skriver varianten som synonym till lacunosa. Så jag nöjer mig med att bara kalla den lacunosa.
Det finns många hybrider mellan obscura och lacunosa men jag är nästan böjd att säga att ’Sunrise’ är den bästa av dem alla. I blad och stam är den väldigt lik obscura, stammarna är kraftiga och bladen köttiga. Bladen färgas lätt röda och och den växer aggressivt. Men till skillnad från obscura är den inte lika känslig för kyla och övervattning utan trivs i ganska vitt skilda miljöer. Den blommar ofta och gärna med ganska starkt doftande blommor även om doften inte riktigt är lacunosas, eller obscuras. Bladen kan variera väldigt mycket i storlek, från väldigt, väldigt små till väldigt stora och kommer gärna tätt på rankan. Det gör att plantan tidigt blir tät, tung och ”rörig”. ’Sunrise’ klättrar måttligt bra, samtidigt som styrkan i rankorna gör att den inte gärna hänger så lätt heller. Det gör att den tar mycket plats med tiden. Det till trots kan den snabbt bli en slående vacker planta med underbara blad och är väl värd att odla och pröva på som nybörjarhoya dessutom.
Jag har odlat Hoya ’Sunrise’ så länge att jag faktiskt inte vet riktigt när den dök upp härhemma. Det finns inte ord för hur mycket jag har misshandlat den. Den har varit med från tiden då jag odlade hoyor ”som vilken blomma som helst” och har fått rötterna bortruttnade och plantan omstartad ett antal gånger. Den har lidit av den falska spinnet, trips och rotlöss och därefter blivit fri från dem. Och kanske främst av allt har den blivit tappad i golvet många, många gånger. Nu låter det här lite sorgligt, men faktum är att ’Sunrise’ gärna blir tät och förgrenar sig. Resultatet är en väldigt topptung planta som det inte krävs mycket för att förlora balansen med, speciellt om den hänger ner på en sida. Allra störst var den 2019, men tyvärr drabbades den av svår uttorkning under semestern och resultatet var en stor, ful planta mer ärrade blad efter allt den varit med om. I början av 2020 klippte jag ner den rejält och lät den sedan återhämta sig, och efter det var den för första gången tillräckligt fin för att jag ens skulle vilja visa bilder på den. Givetvis tappade jag den i samband med fotograferingen… Trots att min planta är på återhämtning är den långt ifrån den vackraste exemplaret, så döm inte kultivaren för hårt utifrån mina nuvarande bilder.