Hoya tsangii
Hoya tsangii är en underbar liten Hoya från Philippinerna som dras med en olycklig namnhistoria. Den samlades in som Hoya angustifolia Elmer 1902, ett namn som inte blev ordentligt (giltligt) publicerat och idag är en synonym till Hoya kentiana. Den hörde dock inte till den arten. 1988 gjordes ett försök att publicera en av de mest älskade små hoyorna, den som idag kallas Hoya sp. aff. burtoniae, med små ludna blad och rosa blommor. Då valdes herbariearket med Hoya tsangii ut som representativt för arten, och det är även i den publikationen den fick sitt namn, hoya tsangii. Det är inte alltid så lätt att matcha en levande växt mot ett herbarieark, och denna gång blev det inte rätt. Men i en publikation så står ett herbarieark över beskrivningen i publikationen, så denna växt fick officiellt namnet Hoya tsangii, medan allas vår Hoya sp. aff. burtoniae felaktigt började kallas tsangii.
En levande representation av Hoya tsangii dök snart upp i kultivering, och 1998 publicerades den som hoya odetteae. Det är säkert att det är samma växt som tsangii, eftersom samma herbarieark och insamling från 1902 nämndes i publikationen. Och eftersom tsangii är det äldsta namnet har det företräde, och odetteae är en synonym till tsangii. Men eftersom den levande insamlingen av tsangii gjorde klart att det inte var samma art som Hoya sp. aff. burtoniae, blev det en ordentlig röra. Även idag kan man få den återigen opublicerade Hoya sp. aff. burtoniae under namnet tsangii, och tsangii under namnet odetteae. Den är dock enkel att känna igen mot alla liknande hoyor.
Hoya tsangii är en av de arter som ser ganska oansenlig och tråkig ut som stickling, men kommer mångfalt igen med lite ålder. Det är en art som har kvantitet framför kvalitet som motto, i rankor och blommor. Den blommar med mycket små gula blommor, som ofta glittrar av nektar. Den kan få flockar med upp till 15 och ibland 20 blommor, men är den inte helt nöjd så skalar den ned på antal blommor. Under vintern blommar min tsangii med 1-3 blommor i flockarna, och under i sommaren med runt 15. Men den slutar sällan blomma. Blomställningsskaften är frekventa och den blommar ständigt med flera aktiva flockar. Blommornas utseende är det lite si och så med. Hoya tsangii lägger inte ned mycket i detaljerna, och ofta är blommorna fyr- eller sexuddiga istället för femuddiga, och de kan vara allt från perfekta runda blommor till sneda, fyrkantiga och vridna blommor. Och det är själva mängden blommor som gör tsangii till en magnifik Hoya. Den doftar även väldigt gott, och väldigt speciellt. Doften är svag, och det är först med massblomningarna jag börjat märka den. Den påminner mer om lacunosa och obscura än den typiska smörkoledoften som annars hör till de hoyor tsangii är mer närbesläktad med. Bladen är ljusgröna och som unga båtformade och tunna. Men ganska snabbt reser sig mittnerven och bladen blir platta med en upphöjd mittnerv i det äldre bladverket. De får ett enormt vackert fall hängande på tunna rankor om den odlas i ampel. Rankorna är väldigt tunna och ofta nakna ett bra tag innan de får blad.
Min Hoya tsangii kom hem som stickling 2017, och växte snabbt och enkelt. Den bildade ganska snart en fin planta, men jag tyckte de tunna rankorna var besvärande och klippte av dessa väldigt ofta, vilket med stor sannolikhet fördröjde blomningen en hel del. Jag var väldigt förtjust i plantan och det vackra bladverket och var inte speciellt intresserad av att se blommorna. 2020 fick den flytta in i mitt mörka sovrum då plantan blivit ganska stor och det började bli ont om utrymme. Det gjorde även att den fick behålla sina rankor, och 2021 dök de första blommorna upp på dessa rankor. De få första flockarna var inte särdeles imponerande, utan det var först sommaren 2022 när den började blomma ordentligt jag blev helt hänförd. Sedan dess har den inte slutat blomma och den är så vacker. Hoya tsangii är värd att odla bara för bladen och rankorna, men blomningen (snarare än blommorna) är väl värd att se fram emot. Jag odlar min tsangii i en ampel, i ren pinjebark.