Hoya uncinata

Hoya uncinata är en någorlunda klättrande hoya med lite annorlunda utseende än vad man vanligen ser. Bladen är ljusgröngula med silver på vissa blad. De unga bladen blir gärna fläckiga i brunt och ser inte så fina ut, men när bladen åldras blir de mer attraktiva. Strukturen är speciell och svår att beskriva. När jag skaffade uncinata var det för att jag trodde den, liksom en del andra hoyor, hade en lite reflekterande yta som gjorde att bladen gnistrar och glänser. Det har den inte, men den är heller inte grov eller blank. Man behöver nästan uppleva det. Mittnerven reser sig med åldern och gör att bladet tjocknar på mitten. Bladen är avlånga och spetsiga men blir ganska oregelbundna. Blommorna har en benvit krona med beiga spetsar och en bikrona i benvit och rosa med lite gult under. De vänder sig mot ljuset så det är enkelt att beundra dem och håller i en vecka. Bikronan har krokar där nektar fastnar och gör att blomflocken gnistrar i ljuset. Den luktar kryddigt citron på kvällarna, som en asiatisk gryta med lime av något slag. Den har visat sig mycket blomvillig när den väl blev några år gammal och är sällan eller aldrig utan knoppar och blommor. Jag odlade den först på stöd, men den har de senaste åren fått stå uppe på en mycket mörk hylla och hänga nedåt. Den har alltid fått en skvätt vatten varje vecka och varit anspråkslös.

Hoya uncinata skaffade jag i februari 2017, som en hoya som stod ut lite från mina andra. Den står helt klart ut, men jag vet inte alltid om det är på ett bra eller dåligt sätt. Jag köpte den som padangensis, som är en synonym till uncinata. Efter att den blommat verkar den dock snarare vara den ursprungliga uncinata, med tanke på det rosa i blomman, som blivit ihopblandad med den klon som då var padangensis. Den kom med falskt spinn och blev utsatt för väldigt många behandlingar under sitt första år. Det gjorde att den stod still ganska länge, men väl fri så började den växa och har hållit en jämn takt. Den blommade första gången i juni 2019. Trots att blommorna verkligen är speciella blev min samling snart stor nog för att ersätta uncinata med en Hoya med vackrare blad. Den fick flytta till allt sämre ställen, men trots att målet var att ersätta den så blev den kvar. Och det är för att jag absolut älskar doften av blommorna på kvällarna. Nu står den på en plats så mörk att jag aldrig skulle ställa en annan växt där, och trots det fortsätter den att blomma och dofta ljuvligt. Den har inte växt något det senaste året eller så (kanske något blad) men blommar ständigt gör den. Så den får nog stanna där.

 

senast uppdaterad 12 oktober 2022