Hoya wallichii ssp. tenebrosa
Jag älskar den här hoyan. Den påminner ytligt om wallichii i utseende och växtsätt, men i lyxigare version, och blev 2021 publicerad som en underart till just wallichii. Bladen är inte så utmärkande. De är medelljust gröna utan några direkta silverfläckar. Trots att de är tunna känns de ganska läderartade och huvudnerven är nedsänkt i mitten. Bladet slutar i en spets. Den blommar med en blomma i taget. Blommans krona är djupt rödlila under kronan och en bit ut för att sedan ganska skarpt övergå till en benvit färg. Bikronan är så mörkt röd att den ser svart ut med en gul mitt och är ganska bred och platt. Utsidan på kronan var förvånansvärt ljus när den öppnade sig men mörknade stadigt för att till slut vara rosa när blomningen var över. Precis som wallichii doftar den på småtimmarna med en trevlig men inte underbar doft som är svår att beskriva. Blomman öppnar sig till kvällen och stänger sig till morgonen. Det tog ett bra tag att få till en ordentlig nästan-öppning av blomman. Tar man inte till några speciella åtgärder öppnar den sig enbart som en klocka. Men lyckas man trigga några punkter hos den så börjar den vika sig bakåt. I sin egna miljö viker den sig bakåt så pass mycket att den blir helt rund. Det är de små vecken mellan spetsarna på kronan som drar ihop sig och tvingar flikarna bakåt. Mina första försök var inte olikt det jag gör med många andra nattblommare: de får de svalare och mörkare, och oftast räcker det för att de ska triggas. Men hos wallichii, och hos denna, är det inte riktigt nog. Det var först när jag såg en annan odlares behandling av wallichii, och hur fin öppning han fick till med hög luftfuktighet och dusch, jag insåg att jag behövde pröva samma strategi. Helst skulle jag velat placera den i en hög luftfuktighets-box, men denna planta har sedan länge växt ur även mina största boxar. Istället fick den massor av fin vattenspray under kvällen, och med hjälp av det öppade den sig nästan helt.
Det här är en hoya jag suktade över länge. Jag berättade om hur mycket jag uppskattade wallichii men tyckte det var synd att den var lite färglös för Torill Nyhuus över en kopp kaffe. Vänta lite så ska jag visa något bättre svarade hon och visade mig en bild på blomman hos den här Hoyan. Kort sagt var det kärlek vid första ögonkastet och jag hade tur och kunde beställa en liten stickling från Surisa Somadee i mars 2019 som blommade första gången i maj 2019. Då gick den under beteckningen Hoya sp. Kalimantan, SLM-02. Den är planterad i min vanliga blandning av bark med lite mossa och står mycket ljust och lite väl varmt. Den har stortrivts i hörnet av ett söderfönster även i sommarhettan, och fyllde snabbt ut en 21 cm/diameter kruka med rötter, inklusive den falska botten, inom mindre än ett år. Ju äldre den blir desto mer blomvillig har den blivit och desto djupare har min kärlek till den växt.
