Nepenthes (hamata x edwardsiana)
På ett sätt markerar den här lilla plantan ett skifte i min odling. Aldrig tidigare har jag lagt ner så mycket pengar på något så litet, och jag hade aldrig tänkt mig att det skulle läggas på något som inte var en Hoya. Dessutom så har min stackars Hoya undulata fått arbeta hårt för att ge ifrån sig tillräckligt många sticklingar för att finansiera den här snyggingen. Så jag kanske får erkänna att jag verkar lägga mycket tid och energi också åt mina bonusväxter. Som kanske är mindre bonus och mera integrerade i mitt intresse än jag vill erkänna. Men jag har länge ögnat åt Nepenthes edwardsiana. Det är otroligt sällsynt att den ens är till salu, och är den det är den svårodlad och knepig. Såklart. Så inget för mig. En av de mest attraktiva dragen hos edwardsiana är den vackra räfflade peristomet som bara återfinns hos ett fåtal Nepenthes -inga av dem vanliga eller lätta, kanske ska tilläggas. Så började det dyka upp bilder på en ny hybrid med samma vackra peristom, bara mörkare. Lättare än båda sina föräldrar -och mycket, mycket billigare. Det var mycket velande fram och tillbaka. Skulle jag förlåta mig själv om den dog inom någon månad?
Till slut vann såklart suget och hösten 2019 kom den hem. Den fick genast flytta in i en självvattnande kruka med mycket genomsläppligt substrat i ganska starkt ljus -en kombination som verkar fungera för de flesta högländare som lever i hemmiljö hos mig. Och det var nervöst att se om den skulle klara av det. Den första månaden var den hängig. Den andra månaden började den försiktigt röra på sig och jag tror jag höll andan hela första månaden och andades ut först då. Snart kom den första kannan och bladen började faktiskt se riktigt fina ut. Den andra kannan blev raskt större och nu, nästan ett halvår senare, tror jag nog det kommer fungera.
Den har blanka och ganska tjocka gröna blad. Kannan är ljusgrön i färgen när den utvecklas och färgas sedan ut under en period av en till två veckor där peristomet blir mörkt vinrött och kannan rödspräcklig. I den här storleken har den fortfarande en klassisk kannform och det är svårt att säga hur den kommer se ut i framtiden. Vingarna är stora och taggiga och locket har även det ordentligt med hår. Peristomet är vackert räffligt med ett bra avstånd mellan räfflorna som slutar i en spets inåt mot kannan. Jag förvåntar mig att den kommer förändras ganska ordentligt med tiden om den fortsätter att trivas här.