Omstarten

När det var dags att starta om vivariumet hade det stått tomt i ungefär ett år. Ett fåtal växter av de jag inte hade tyckt det varit värt att plocka ut var fortfarande gröna, men inga utom några få Pinguicula och en Tillandsia överlevde i slutändan. Förutom den extrema torkan sprayade jag hygrolonet med väteperoxid för att döda så mycket cyanobakterier jag kunde någon vecka innan bilden nedan. Det vita på bilden i på hygrolonet i den övre delen av vivariumet är cyanobakterier som dött. Tyvärr är väteperoxid ganska hårt även mot växter, och det knäckte nog slutligen det fåtal som fortfarande levde. Det finns mer effektiva ämnen som fungerar mot denna typ av cyanobakterie, men dessa ämnen går även på bland annat mossa och har långtidseffekter. Inte något att använda lite snabbt innan omstarten, med andra ord.

Jag passade även på att kontrollera att pumpen fortfarande fungerade (vilket den gjorde) och tvättade av glaset från smuts och kalkfläckar. Vill man ha bort kalkfläckar så går det oftast utmärkt att gnida med en syra (som vinäger eller ättika) men jag gillar att använda de så kallade ”magiska svamparna” som är helt fantastiska för ändamålet. Melaminsvampar är i allmänhet väldigt trevliga att rengöra med, se bara till att torka av efteråt med lite papper så inga rester finns kvar på ytorna.

Eftersom jag inte ville göra en stor omdaning av bakgrunden valde jag istället att montera in ytterligare belysning för att minska mörka delar där växter inte trivs, men svamp, cyanobakterier och annat otyg kan överleva. Det gjorde jag genom att kopiera vänsters sidas belysning. En aluminiumskena fästes i hörnet med dubbelhäftad tejp hela vägen upp, och i den nedre delen i skenan placerades en LED-list. Skenan hjälper både till att sprida och föra bort värmen från LED-listen och till att dölja kontakterna något. För närvarande är listen öppen, men ska det flytta in något djurliv kan skenan enkelt få ett täckande glas hela vägen upp som skyddar från den varma LED-listen och hindrar att något fastnar i sladdarna.

Med båda listerna på har de skuggade ytorna minskat rejält. Vill man ha ett vivarium där växter trivs är ljuset oerhört viktigt. Det handlar sällan om att själva ljuskällan måste vara väldigt stark, utan snarare om att ljuset ofta har svårt att penetrera ner djupt nog. En stark LED-ljuskälla duger ofta gott till vivarium runt metern höga (där ljuset kanske behöver ta sig ner 70-80 cm) men har man ett högre vivarium, eller ett vivarium med lite dåligt placerat inredning som skuggar, behövs oftast fler än en ljuskälla, och gärna att den extra ljuskällan är placerad längre ner. Samtidigt kommer en lägre ljuskälla med mer värmeavgivning, och har man planer på att även husera djur kan källan behöva säkras på gott avstånd så djuren inte bränner sig av misstag.

Det blev även ett sista test av droppbevattningen, för att se att alla hål fungerar och vattnet fördelas jämt. Droppbevattning innebär att en pump för upp vattnet i en slang eller ett rör där vattnet sedan kan droppa ut. Den körs på timer, men hur ofta och hur länge det behövs köras beror mycket på uppbyggnaden av bakgrunden och fasta delar. Den här bakgrunden består av två delar, dels epiweb, som är luftigt och håller sig hyfsat torrt, och över det hygrolon, som leder vatten och håller sig fuktigt. Är målet att odla växter är det väldigt bra att ha ett visst djup på bakgrunder som rötter kan gräva sig in i. Många som har vivarium främst för djurhållning har ofta ”platta” bakgrundsdetaljer av fogskum eller plast med ett tunt lager av något fuktighetshållande ovanpå. Men växter vill ha utrymme för sina rötter, så att ge en eller ett par-tre centimeter av något penetrerbart, vare sig det är en korkplatta eller epiweb, gynnar tillväxten mycket. Samtidigt vill inte rötterna ha det vått, så det är viktigt att detta djup skapas av något som även är luftigt. Hygrolonet ger ett fuktigt lager som främjar mosstillväxt, rotning och gör att droppbevattningen inte behöver köras speciellt ofta. Epiwebben är luftig och torkar snabbt ut så rötter i den håller sig fräscha. Även de rengjorda glasdörrarna får komma på plats.

Förutom belysningen och bevattningen så finns det ytterligare en enormt viktig del som jag inte tycker man ska vara utan om man vill odla i skåp, och det är minst en fläkt. Så fort man börjar höja luftfuktigheten något blir det svårare för växter att få till gasutbytet som behövs för fotosyntesen. Dessutom vill inga växter som växer ovan land egentligen ha våta blad. Vatten på bladen gör att gasutbytet går oerhört trögt. Det här löser sig i naturen, och i våra skåp, genom att skapa luftrörelse. Luftrörelse ger ett jämnt klimat, torkar ut ytor från vattendroppar och ökar möjligheten till gasutbyte. I terrarium för djur löses detta ofta genom att ha ventilationsspringor ut till den torra luften. Det fungerar inte lika bra för växter, eftersom det tenderar att leda till väldigt ojämn luftfuktighet: där draget går blir det alldeles för torrt, och där draget inte rör sig håller det sig för vått. Istället är min lösning att sätta in svaga fläktar som ständigt är igång och ser till att det sker en ständig, lugn luftrörelse inne i skåpet. Faktum är att jag ofta täpper till ganska mycket av ventilationsspringorna ut till rummet för att istället få ett välbalanserat klimat inuti med fläktarna. Nu är givetvis inte fläktar min egen ide, utan något som praktiserats länge.

Min första fläkt kommer från en e-handel. Jag gillade att den hade magnetfästning väldigt mycket, så jag kunde flytta på fläkten och ändra riktning på luftflödet vid behov. Det nät som sitter på fläkten har jag själv limmat fast för att göra fläkten säker för eventuella djur.

Nu ville jag göra några små förändringar, och kostade på mig det eftersom fläktar trots allt kan flyttas. Jag ville ha en fläkt som var enklare att rengöra, och lite mindre. Som fläkt duger vilken datorfläkt som helst egentligen. Vill man lägga ner lite mer pengar kan man köpa en som är tystare, men de flesta är tysta nog. Till fläkten behöver man en nätadapter så man kan sätta in den i ett vanligt uttag. Jag rekommenderar starkt att välja en adapter med inställningsbar styrka, eftersom man sällan vill att datorfläkten ska köra på full styrka. Med en anpassningsbar nätadapter behöver man inte köpa en speciell styrka på fläkten, utan kan helt enkelt vrida på volt-inställningen tills man känner att fläkten ger ett lugnt och svagt luftdrag (Vill man hellre köra sin fläkt vid vissa tidpunkter vill man ha en starkare styrka än om man vill att den ständigt ska vara igång). Jag ville även ha ett säkrare fäste som hindrade magneterna från att slå för hårt mot glaset. Fästet designades här hemma och skrevs ut i en 3D-skrivare.

Slutresultatet

Jag köpte speciella filter som passar till dessa fläktar för att göra det enklare att rengöra och ersätta, och för att skydda fläkten inuti. De är även utbytbara, så jag kan förändra filtreringen beroende på hur mycket luftflöde jag vill maximera. Jag köpte även denna fläkt i en ännu mindre storlek till andra skåp och lådor, och i dem bytte jag redan från början ut svampfiltret mot ett nätfilter.

Det räckte med några dagar av köra igång lite droppbevattning då och då för att dessa skulle börja dyka upp på glaset och påminna mig om att problemet inte lösts sig av sig själv av ren tur. Då har skåpet stått nästan helt torrt i ett år, och sprayats med väteperoxid och tömts mer eller mindre helt. Väldigt irriterande små djur!

Eftersom allt fungerade som det skulle var det nu dags att börja bygga upp den falska bottnen. Jag behövde ta mig en tur till en handelsträdgård, så det tog en månad innan jag kom mig för att fortsätta. Under tiden stod vivariumet torrt igen och väntade tålmodigt.

 

Fortsätt till kapitel 3: En falsk botten

 

senast uppdaterad 27 juli 2023