Pinguicula moranensis
- moranensis ’Cyclamen’
- moranensis (near Huajuapan, Oaxaca)
- moranensis (ANPA A, near Eloxochitlan, Hidalgo, Mexico)
Pinguicula moranensis är en synnerligen trevlig pinguiculiaart. Den är väldigt varierad och många tätörter som tidigare ansågs vara egna arter betraktas idag som moranensis. Eftersom identifiering är en ständigt pågående process är det mycket möjligt att flera av dessa i framtiden återigen betraktas som egna arter. Moranensis är en väldigt vanlig art i odling och även vanlig i hybridisering. Blommorna varierar mycket, Bladen är runda med en antydan till spets och har en ordentlig kant. Många moranensis får röda blad i starkt ljus, men inte alla. Mina moranensis har varit lättskötta och kräver ingen speciell omvårdnad. Precis som andra centralamerikanska tätorter bildar moranensis en vinterrosett med succulenta blad som inte fångar insekter.
Pinguicula moranensis ’Cyclamen’
Denna klon har även benämnningen MW 133/2. Blomman har en väldigt annorlunda form för att vara en pinguicula och påminner väldigt mycket om Pinguicula macrophylla. Enligt vissa källor så är macrophylla en synonym till moranensis, enligt andra en fristående art vilket kan bidra till förvirringen. Den eventuella macrophylla har dock väldigt annorlunda blad med en mycket mer markerad smalare ände där bladet sitter i rosetten. Blommans kronblad böjer sig bakåt och inåt under loppet av ett par dagar och ger ett nästan orkide-aktigt intryck. Färgen är lysande lila-cerise med vitt i mitten och lysande nektardroppar kring öppningen. Trots att blomman är iögonfallande så är den ganska liten. Bladen färgas lätt röda, åtminstone i kanterna, men jag här själv inte hunnit odla den så länge i starkt ljus än. Jag odlar mina Pinguicula moranensis ’Cyclamen’ i lavagrus. Jag fick hem den i juli 2018 och den blommade första gången i oktober 2018.
Pinguicula moranensis (near Huajuapan, Oaxaca)
Mer information efter blomning
Pinguicula moranensis (ANPA A, near Eloxochitlan, Hidalgo, Mexico)
Den här klonen är ganska typisk för moranensis i bladform och blomma. Bladen kanske är något längre och smalare än mina andra moranensis, men det är inte så mycket mer att höja ögonbrynen åt. Odlingsmässigt handlar den här klonen helt om kontraster. Den vita blomman med de skarpa lila kanterna och fläckarna: de klargröna bladen med en skarp vinröd kant: kontrasterna gör den vacker och får den att stå ut. Tyvärr fångar jag inte riktigt intrycket av kontrasterna med kameran. Den kom hem under hösten 2019 och blommade ganska raskt därefter.