Rota Hoyasticklingar (och andra epifyter)
Det vanligaste sättet att utöka sin samling av hoyor på är genom att köpa eller byta sticklingar -ett kärt nöje i de flesta Hoya-sammanhang, även om det numera går att hitta plantor i butiker då och då. Många sticklingar erbjuds orotade, och att köpa sticklingar orotade minskar också risken markant att få hem rotullöss. Men även om man enbart köper rotat (vilket också har sina fördelar) kan man ibland behöva rota om. Och vill man dela med sig av sin egen Hoya så kan det även där vara bra att veta hur man kan rota.
Det finns många sätt att rota, och många substrat att rota i. Jag tänker inte gå för djupt in på alternativen, dels för att texten skulle bli för lång, men även för att vi alla landar i våra favoritsätt. Och är man nyfiken på någon typ av rotning är det nog bra att försöka lära sig det av någon som gör det regelbundet. Istället tänkte jag gå igenom den mest tvärsäkra metod jag känner till. Många hoyor är otroligt lättskötta och kan sättas i ett glas vatten för att rotas. Men har man en stickling som har oddsen emot sig, är uttorkad, eller av en krånglig art, så skulle jag rekommendera den här metoden. Och ja, är man ny på att rota, då skulle jag faktiskt göra det med. Denna metod fungerar dessutom utmärkt även för andra epifyter, speciellt rankor.
Den här sidan är väldigt lång, och är därför uppdelad i tre delar. Den första delen går igenom hur en stickling ser ut, den andra delen går igenom den tvärsäkra metoden för rotning, och i den tredje delen visar jag upp exempel på rotning med bilder på olika stadier. Det går att hoppa till de olika avsnitten genom att använda länkarna nedan.
Sticklingen
Att känna till hur en stickling ser ut kan vara avgörande för att kunna ta sticklingar. Längs en ranka (eller en stam) sitter noder, där blad, nytillväxt och blomställningsskaft kan växa ut. En stickling behöver en nod för att kunna bilda en ny ranka. Det går oftast bra att rota ett enskilt blad, eller en stambit, men utan en nod (eller några celler tillhörande en nod) blir det ingen planta.
Mellan noderna finns internoder, som kan ha varierande längd. En hoya kan få rötter längs hela internoderna, och behöver därför inte rotas med en nod i substratet. Däremot koncentrerar sig rotbildningen kring noderna, vilket gör att det kan vara positivt att rota en naken nod.
Blomställningsskaften kan även de bilda rötter, och kan i undantagsfall även bilda plantor genom falsk vivipari. Jag har endast gjort det med danumensis ssp. danumensis, men det finns ett par arter till som visar samma egenskaper. Trots det är det inte rekommenderat att göra en stickling av ett blomställningsskaft. De kan likna en internod, men blomställningsskaften växer alltid ut i 90 graders vinkel mot bladets position på noden, och nytillväxt (inklusive eventuella utväxande internoder) dyker upp i vecket mellan bladskaftet och rankan.
Med andra ord behöver en stickling bestå av en nod, där nytillväxt kan komma, och* åtminstone lite internod, där rötter kan komma (*det är tekniskt sett möjligt att göra en stickling av enbart en nod, då även noder får rötter, men en sådan stickling skulle bli mycket svårskött). Vill man även få till en bra stickling behöver den även åtminstone en del av ett blad, men gärna ett helt eller flera blad. Det handlar ju trots allt inte bara om att sticklingen ska rota sig, utan att den även ska kunna växa till en planta. En stickling utan blad kommer ta lång tid på sig genom att först med stor möda producera några mindre blad (om den inte dött av energibrist innan), och sedan långsamt återhämta sig därifrån. En stickling utan blad är dessutom beroende av inre energireserver då den inte har förmågan att själv få energi från ljus. Förutom det behöver rankan och bladen som det görs en stickling av vara någorlunda färdigutvecklade. Är de inte det är det stor chans att sticklingsmaterialet smälter bort då det klipps av från moderplantan. Ett bra sätt att se om rankan är mogen att ta sticklingar av är genom att leta efter rotanlag. Hos Hoya syns de tydligt som små knottror på rankan eller stammen. Här dyker adventivrötterna snabbt upp, även om de inte uteslutande dyker upp från synliga rotanlag.
Den här sticklingen klipptes med så pass kort internod, att de nedersta bladen har tagits bort inför rotningen. Generellt sett så skadar det aldrig att ha så lite av rankan som möjligt i substratet man odlar, för att minska risken att röta tar sig in i rankan. Men samtidigt är det viktigt att en stickling planteras djupt nog att sitta stadigt, och att den inte torkar ut om översta centimetern av substratet torkar ut. Mellan tummen och pekfingret tycker jag att åtminstone 3-4 centimeter behöver kunna placeras i substratet.
Rotningen
Rötter är något en växt producerar kontinuerligt, och utvecklar i förhållande till sin omgivning. Tills rötterna förvedats är de ganska känsliga, och dör gärna tillbaka om man byter odlingssubstrat, eller planterar upp en rotad stickling. Av den anledningen är det sällan värt att låta en stickling få för långa rötter innan den planteras -det är lättare att skada långa rötter, och för växten att anpassa dem till en ny miljö. Ska sticklingen resa långt, eller behöver återhämta sig, kan det vara bra att låta den få ordentliga rötter, men annars behövs sällan större än centimeter-långa (eller ens det) för framgångsrik plantering. Jag brukar vilja se att rötterna utvecklat rothår, och när de väl gjort det så rotar jag sällan längre.
Även om många hoyor är så suckulenta att de kan förlora lite vatten och rotas fristående, är den mest tvärsäkra metoden att rota i hög luftfuktighet. På det sättet blir vattenförlusten minimal medan rötter utvecklas. Det finns förstås många behållare som går att använda, men ett mycket enkelt sätt att göra det är genom att använda en enkel zip-påse.
I zip-påsen läggs sedan substrat som en ”botten”. Jag föredrar att använda sphagnummossa, men det går lika bra att använda vilket substrat som helst. Nyckeln är att substratet endast ska vara lätt fuktigt. För sphagnummossan innebär det att jag kramar ur den så mycket det bara går i slasken innan jag stoppar den i påsen. Jag kan tänka mig att vid användning av t ex jord så kan det vara knepigt att få den precis perfekt lätt fuktig, men de som är duktiga på jordodling fixar nog det med.
Ovanpå substratet läggs sedan sticklingen. Det här är en viktig del. Epifyter växer inte i substrat, utan ovanpå, och det betyder att i hög luftfuktighet, ruttnar en stickling lätt om den till det sticks ner i fuktigt, tätt substrat. Beroende på många faktorer går det oftast bra att bädda ner den någon halvcentimeter eller liknande, men generellt så ska sticklingen vara ovanpå, och inte i, substratet.
Efter det stängs zip-påsen, förutom någon centimeter i ena änden. I det lilla hålet blåses sedan zip-påsen upp, så den liknar en ballong. När påsen är uppblåst stängs sedan zip-påsen helt, och sticklingen ligger nu i sitt egna lilla växthus. Det finns inget egentligt behov av att öppna påsen igen innan rotningen fått pågå ett tag. Enbart om det är för fuktigt i påsen kan den behöva öppnas för att ventilera ut fukt. En bra nyckelregel är att påsen får ha imma på insidan (men behöver inte ha det), men bildas vattendroppar på insidan (om dessa inte beror på att man själv manipulerat fram dem) så är det för fuktigt inuti. Sticklingen ska helst inte nudda någon del av plasten, men det är OK om en bladspets eller liknande gör det.
Denna stickling stod sedan på mitt skrivbord (i relativt mörker, med andra ord) i 13 dagar innan den reste vidare till sitt nya hem med goda rötter. Temperaturen där varierar mellan 23-18 grader under dygnets gång.
Nedan är bilder på sticklingen under utvecklandet av rötterna, och några andra liknande sticklingar som också rotats i påse.
Exempel på rotning i zip-påse
Foto när rotningen påbörjas.
Inte mycket har hänt efter 12 timmar.
Efter 23 timmar går det faktiskt att ana en antydan till svullet rotanlag.
46 timmar har gått. Förutom de svullna rotanlagen är det inte mycket att se.
60 timmar har gått.
Efter 3 dagar, 72 timmar, tycker jag min ana att rotanlagen blir större igen, men det är inte så lätt att se genom påsen (och definitivt inte på bilden).
Det syns lite bättre en halv dag senare (84 timmar sedan rotning påbörjats).
Efter 4 dygn, 96 timmar, börjar rötterna titta fram.
Rötterna blir sedan längre, här efter 5 dagar (119 timmar).
6 dagar, 145 timmar.
166 timmar senare (eller efter 7 dagar) börjar rötterna bli så långa att den nog kan tänkas planteras upp snart.
De har växt ytterligare efter 8 dagar sedan rotning (193 timmar)
Efter 9 dagar tas sticklingen ur påsen första gången för fotografering, och då ser den ut så här.
Sticklingen stoppades sedan tillbaka i påsen och såldes sedan. 13 dagar efter rotningen påbörjades så skickades den till sitt nya hem, och då såg rötterna ut så här.
Här går det tydligt att se de rothåren som utvecklats (och som alltid bara täcker en liten del av roten, just efter rotspetsen, oavsett hur lång roten är).
Jag skrev tidigare att det går att rota med vilket substrat som helst i påsen, men det går faktiskt utmärkt att rota helt utan substrat med. Det här är några överblivna sticklingar efter en frisering av en moderplanta. De lades bara in i påsen tillsammans med 6 droppar vatten (två för varje stickling. Det är ingen regel, bara enkelt att komma ihåg).
När man odlar Hoya i krukor är det lätt att glömma att hoyor trots allt inte är beroende av att ha något substrat eller jord alls. Så länge luftfuktigheten är hög (och det finns något att fästa vid, när sticklingen börjar växa) gör naturen resten. Och givetvis är inte heller plastpåsen ett krav. Många, speciellt de som rotar flera sticklingar samtidigt, använder allt ifrån akvarium till genomskinliga plastlådor eller glasburkar.
Att rota förvedade sticklingar kan ta lite längre tid. I min erfarenhet så kan det även vara bra att ge dem lite extra ljus under rotningen. Båda sticklingarna ovan rotades i hyfsat mörker (det kastas ju en del ljus över mitt skrivbord från lampor i rummet). Det var mest för att visa att det går utmärkt -har man en zip-påse, ett ledigt utrymme och ett normalt uppvärmt rum så kan vem som helst rota hoyor i zip-påsar. Men givetvis kan rotningen gå lite snabbare om den sker i milt ljus. Det finns två viktiga saker att komma ihåg om man planterar att ge sticklingen lite välgörande ljus. Det första är att aldrig låta den få direkt solsken. Det är för att solens strålning värmer upp så bra att påsen då blir en liten mikrovågsugn. Tänker man inte ha kokt stickling till middag så bör direkt solljus undvikas. Det andra är att fotosyntesen kräver vatten. En stickling utan rötter har inga möjligheter att ersätta stora mängder förlorat vatten. Av den anledningen finns det ingen anledning att ge sticklingen det bästa och starkaste ljuset som den kan få tillgång till: en lagom mängd ljus kommer ge sticklingen energi utan att driva den för hårt.
Som exempel blev det en snabbomgång förvedade sticklingar i zip-påsen. Tyvärr blev det andra arter denna gång, och givetvis påverkar art rotningen med. Dessa två sticklingar har ordentligt förvedade rankor, med gott om rotanlag.
De placerades i samma påse som den första sticklingen. Den här gången går det att se vattendroppar på insidan av påsen, med de kommer sig av att påsen varit tom och legat öppen.
Påsen ställdes sedan i en av mina växthyllor, längs en kant där ljuset är svagare.
Efter 15 timmar så har inte så mycket hänt.
Efter 2,5 dagar (61 timmar) kan jag se att rotanlagen börjat svälla och spricka upp, även om det inte syns speciellt bra på bilden.
Efter lite mer än 3,5 dagar (86 timmar) så går det tydligt att se att rötterna börjar titta fram.
Efter 6,5 dagar är vissa rötter tydliga, och allt fler rotanlag spricker upp och avslöjar rötter på väg ut. Påsen öppnades även för första gången sedan rotningen startade för att fotografera sticklingarna.
En av sticklingarna såg ut att ha mycket sämre rottillväxt i påsen, men när den togs upp var det tydligt att rötterna på den fokuserades på den äldsta delen, som var svår att se genom påsen. Den hade inte riktigt kommit lika långt som den mindre sticklingen, men rotningen var på god väg.
